Jag tänker bara på mig själv och på vad andra säger till mig och bryr mig inte överhuvudtaget om vad jag säger till folk. Jag tänker aldrig så långt innan jag säger nånting men tänker inte på vad jag har sagt efteråt. Allt folk säger till mig vänder jag till negativt och blir sur för att någon råkar nämna någon annan. Jag vet inte varför, men det bara blir så. Jag får för mig saker, negativa saker, hela tiden. På så sätt får jag mig själv att må dåligt, men skyller allting på alla andra, så enligt mig är det alltid någon annans fel att jag är arg/sur/lessen, när det egentligen i själv averket är miitt eget fel. Jag gör dumma saker som jag bara glömmer bort och klagar på andra små misstag/saker och jag tänker bara på att jag själv mår dåligt och inte på att jag kanske sårar folk som jag verkligen älskar, förlåt.